Till och börja med kan jag säga att jag önskar att jag hade bloggat lite mer om mitt projekt men eftersom att det tog så lång tid för mig att sätta fingret på vad jag gjorde och att jag kände att om jag skrev och förklarade så skulle det vara definitivt så blev det inget. I början av projekt så har jag ofta svårt att sätta ord på själva processen och vad som händer och hur idéer utvecklas. Det känns så självklart i min hjärna och den svåra biten är att få andra att förstå vad jag menar.
Handledningarna var till stor hjälp och öppnade också upp för lite nya tankar och idéer under processens gång. Även om jag inte har så mycket att ge under handledningarna så är det ändå givande att få respons på det lilla man har, det kommer alltid upp nya idéer eller infallsvinklar som man inte har tänkt på.
Jag känner att jag inte utmanade mig själv alls med det här projektet vilket i efterhand känns väldigt tråkigt nu när man faktiskt har haft tre veckor på sig. Mitt resultat känns väldigt mycket Nathalie och nu i efterhand så önskar jag att det inte hade gjort det, jag önskar att jag faktiskt hade tänkt ”outside the box” istället för att sitta och uggla över min slutsats om att magi inte finns och på så sätt fastna.
Tänkandet tog lite mycket tid så jag köpte färdiga ramar som jag sprejade med guldfärg, färgen fastnade dock inte på ramarna så bra men eftersom ramarna var det sista som gjordes och att det inte fanns någon budget till att köpa annan färg så fick jag köra på det jag hade. Jag ville att ramarna skulle vara olika då bilderna också är olika men alla är i A4 format.
Pärmen till minna papper blev en enkel svart pärm där varje A4 stoppades i en plastficka. Valet av detta var helt medvetet att göra det så tråkigt och strikt som möjligt. Jag känner lite att ens vardag är lite så, svart på vit på ett papper som man kan stoppa i en pärm och arkivera. Fotona togs undertiden som projektet. Jag fotograferar inte jättemycket men har alltid min kamera med mig och tar bilder lite då och då. Jag hade en liten tanke om att kunna använda bilder till att gestalta mina texter så sista veckan togs det fler bilder. Bilderna som skulle vara med valde jag ut efteråt bland bilder i mitt bildarkiv från dessa 2 ½ vecka. Anledningen till att jag valde de bilderna var att jag kopplar en känsla av behag till dem, jag minns att jag var glad eller nöjd vid tillfällena när jag tog dem. Och även när jag ser bilderna så känner jag mig dragen till dem. Det var inte jätteviktigt att bilderna matchade varandra i färg och utförande, det viktiga var att de representerade ögonblick som för mig stod för något.
Det är alltid svårt att veta hur andra ser på ens projekt. Mitt projektet känns ju väldigt eget och ”mitt”, med mina minnen och mina dagar. Det kan vara svårt för andra att känna något eftersom att bilderna är så väldigt knutna till mina upplevelser. Nu i efterhand så kan jag känna att detta är det tråkigaste med mitt projekt, det är helt enkelt för mycket ”jag” och inga andra som får vara med. Jag har inte svårt att i sådana här projekt bjuda på mig själv men ibland så kan det ju vara skönt med lite annat.
Till slut så vill jag bara framföra att jag i helhet är nöjd med det jag har men att det alltid finns tid till förbättring!
