Dessa fick mig att fundera på tystnad på ett annat sätt - i vissa fall håller jag med om att tystnad används som ett medel för att "finna oss själva" och att vi uppfattar alla små ljud omkring oss som tystnaden. För det blir ju aldrig helt tyst.
Men jag kan uppleva det som att tystnad är något negativt. Att åka på "resort" för att leva i tystnad och försöka finna sig själv kan jag uppleva vara en svaghet i andras ögon.
Vår förmåga att vi måste kommunicera med varandra gör att tystnaden inte går för sig. Tystnad föder ensamhet och någon som är tyst kan vi inte kommunicera med.
Jag minns att jag hörde om det på radio för någon månad sedan och tyckte det lät spännande. Att ett rum utan ljud kan göra att vi mår psykiskt dåligt och hjärnan "hittar på" egna ljud.
Tanken kom att man kanske skulle ta och bygga ett sådant rum, för att uppleva den där tystnaden. När jag går hemma om dagarn så upplever jag det som tyst, jag stänger ute ljuden som kommer utifrån och de ljud mina smådjur gör men att få uppleva denna tysta tystnad, kanske hade man blivit galen?
Detta med tystnad ledde mig kort till att tänka på döva - döva människor som alltid lever i tystnad. De kan inte höra ljud men "känna" dem genom vibrationer men de "hör" dem inte. Och i en Anechoic Chamber där vibrationer från ljud och rörelser är minimala, knappt hörbara och ännu svårare att känna, jag undrar hur någon som är döv hade upplevt den tystnaden.
Längre än så här kom jag inte i min tanke. Just nu känner jag mig lite vilsen och vet inte vad jag ska göra med det jag hittat. Men jag känner ändå inte att jag riktigt fastnat, det har bara inte dykt upp, det som jag ska göra alltså.
