Min serie handlar om en språklig
konflikt. Barn med olika bakgrunder som slussas in i de vanliga
klasserna fast att de fortfarande inte riktigt förstår det svenska
språket.
Just händelsen i min serie är inte så
farlig men under min praktik så träffade jag ändå barn som jag
hade svårt att förklara olika uppgifter för eller svårt att
hjälpa dem lösa problem. Detta gjorde att jag kände mig väldigt
dum. Inte mer än ett fåtal gånger har jag stött på att jag
blivit missförstådd för att den jag samtalar med inte skulle
förstått mig men med tålamod eller tex engelska så har det alltid
gått att lösa. Men att möta elever i skolan som jag inte kan göra
mig förstådd med och efter ett kort samtal lämna dem och veta att
de kanske inte till 100% förstått vad jag menar känns
problematiskt och framför allt inte professionellt.
När jag återigen tog fram min serie
och började att fundera på det här med språket så fann jag det
svårt att tackla ämnet. Jag har aldrig till skillnad från dessa
elever befunnit mig i den situation där man i skolan ska tala
svenska (som man heller kanske inte kan så bra) medan man hemma får
tala ett annat språk som man till och med känner sig bekväm med.
För mig är svenska det språket jag talar och ingen skulle förvänta
sig att jag använde ett annat språk i de sammanhang jag rör mig.
Även om situationerna i skolan kändes
problematiska så kände jag ändå att de inte var fullt så långt
ifrån mig som det hade kunnat vara. Jag är tredje generationens
invandrare men mina morföräldrars ursprung har påverkat mitt liv
ytterst lite. Min mamma har inte hållit vid de traditioner som de
haft och hon har levt sitt liv i Sverige som en svensk kvinna och
gift sig med en svensk man, det ändå hon hållit fast vid är
språket. Men till skillnad från mina kusiner på mammas sida så
kan jag och mina syskon inte språket som oftast används vid
familjeträffar. Kommunikationen, speciellt med min mormor har aldrig
fungerat 100% förens vid vuxen ålder då jag lättare har kunnat
fylla i de ord min mormor inte själv kunnat uttrycka på svenska.
Men jag har ändå alltid haft min mamma där som har fungerat som en
mellanhand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar