Men gestaltningen gör sig påmind. Det kändes liksom inte som om att jag blev klar innan texten påbörjades. Eller tanken blev klar, slutsatsen, men inte produkten av gestaltningen. Vad ska jag ställa ut? Det sista jag skrev om var smycken. Att göra håret till smycken för att få bära det hur jag vill. Jag ville ta tillbaka mitt hår på mitt sätt.
Men den tanken liksom rann ut i sanden.. Vad var det som var viktigt egentligen? Vad var det som jag ville lyfta? Återigen så känner jag att jag ligger för nära gestaltningen i LBD360 men samtidigt så har det skett en enorm utveckling. Jag vill komma åt utvecklingen. Hur jag än vrider och vänder på det så hamnar jag igen i handlingen. Denna gången agerar handlingen och vill utmana. Jag klipper av mig håret, inte hos frisören, det är ingen som gör det åt mig, nej jag tar kökssaxen och klipper av det. Sätter ner foten. Nu får det vara nog.
Jag vill plocka ut det viktigaste. Och det viktigaste kommer alltid att vara handlingen. Handlingen, oavsett hur den ser ut är det som styr. Jag kan alltid tänka, ifrågasätta för mig själv vad ett visst sätt att handla kommer att ge. Men i slutet så är det beroende av hur jag handlar som påverkar människor omkring mig, det påverkar samhället och bygger upp de normer som vi rör oss i.
Handlingen kommer igen att bli det viktiga i min utställning.
