handledning om essäuppgiften

Detta är lite kort mina anteckningar om dagens handledning. Men titta gärna in på de andras bloggar och se vad de har lagt upp :)

Det första som klargjordes var vad "essä" verkligen innebär och hur det är vi ska utforma den här uppgiften.

Vi ska alltså skriva en essä som är en egen längre reflekterande text.
Referenser ska finnas med.
Inledning, slutsats, sammanfattning, eller att ha utformat texten enligt APA-manualen är inget som vi behöver göra eftersom att en essä är just en egen längre reflekterande text.

Man ska hitta och bygga sina argument för sina åsikter i det som har hänt under terminen men också i litteratur, tv-program och andra medier som ligger utanför vår utbildning.

ARGUMENTERA! "Jag tycker för att.."
Tänkt på vem du vill vara och vad du vill förmedla med din text - utforma din egen röst!

Det finns många olika kulturbegrepp men vi ska själva välja vilket eller vilka som vi vill ta upp. Det vi skulle tänka på var att kulturdelen ska på något håll luta ut det konstnärliga eftersom att vi ska bli bildlärare. Men man ska inte utesluta sociala kulturer om man känner att det är viktigt att ha med.

Tips!
Ett tips var att titta på andra essä uppgifter (googla) för att se hur de ser ut.
Ett boktips var "Språk, kultur och social identitet".

__________________________________________________________________________

Blogga behöver vi inte göra under tiden som vi skriver på vår essä. De som har bloggat under sin VFU ska tänka på att "städa" sina inlägg. Inga namn eller platser får nämnas och bilder där personerna kan identifieras ska tas bort.
__________________________________________________________________________

Nästa termin VT12: Kommer bestå av två kurser på 15p vardera.
Didaktik del 2 - Vi kommer att tala om bedömmning, betyg och undervisning. Det kommer finnas en längre VFU-uppgift som är en kombinerad uppgift med undersökning och en gestaltande del.
Gestaltning del 2 - Ett tematisk gestaltningsprojekt. Det kommer att vara uppstyrt och bloggen kommer att ta en större plats. 
Men mer information kommer vid kursstart!

lilla värld

Egen bild, 2011

Plötsligt så kändes världen väldigt liten.

skärhamnsskolan

Igår så bar det av (lagom tidigt) till Skärhamnsskolan i Tjörn för en dag med musikstudenterna och Duo Gelland.

För två veckor sedan så träffade vi duo Gelland på akvarellmuseet och fick prova på lite aktiviteter med musik och bild. Igår använde vi oss av de här aktiviteterna i tre klasser bestående av årskurs 4 och 5. Jag och min HDK-kamrat höll i bilddelen, där fick barnen lyssna på musik medans de målade och sedan samlades vi i två mindre grupper och alla fick prata lite om sin teckning och ge dem namn.

Det var väldigt roligt att ha dessa små bildsamtal med barnen eftersom att de har en sån otrolig fantasi och kan se olika saker i varandras bilder. Ännu roligare var det att barnen själva var så öppna och gärna ville berätta vad de kände om sin bild och hur de tänkt.

De två sista lektionerna valde vi ut en bild från varje grupp och till dessa bilder skapade barnen sedan berättelser som våra duktiga musikstudenter hjälpte dem att sätta ljud på. Tillsammans så skapade de otroligt rolig musik!

Så fast att jag missade ännu en VFU-dag så känner jag att denna uppgiften var givande. Jag fick beröm för mina samtal med barnen och tyckte att det var kul att få prova på och träffa lite yngre åldrar. En lång men rolig dag!

sista veckan

Nu är jag inne på sista VFU-veckan, det känns trist med tanke på att man vet att en tenta väntar runt hörnet och en ny luddig termin är på G.

Sitter och funderar lite över mina VFU-uppgifter som ska redovisas nästa vecka. Det är en del att klura på och varje person får 30 minuter med inräknad diskussion till förfogande under redovisningen. Vet inte hur jag ska lyckas underhålla folk så länge.. Egentligen så borde man ha en kurs i stå-upp komik på lärarprogrammet, det hade hjälpt en hel del i klassrummet tror jag.

Egen bild, 2011

duo Gelland

http://helenandersson.wordpress.com/2010/03/27/grattis-nordiska-akvarellmuseet-pa-tjorn-till-arets-museum-2010/

Igår besökte vi på HDK akvarellmuseet i Tjörn tillsammans med musiklärarstudenterna från Högskolan för scen och musik. Tillsammans så hade vi en heldag med Duo Gelland, en violinduo som just nu håller på med ett projekt där de reser runt på skolor och spelar och skapar musik med barn, barnen får också måla till musik.

Vi fick först "klangbada" dvs lyssna på musiken som spelades och sen diskuterade vi lite om vad det var för känslor och bilder som vi fick av musiken. Efter det så blev vi utrustade med papper, penslar och färg och så fick vi måla till ett kort stycke som spelades av Gelland. Efteråt så fick vi sätta namn på en annans målning och fundera över om vi kunde se musiken i målningen. Min målning fick namnet "mögel" eftersom att den såg ut som en stor rosa mögel klump!

Efter lunchen så fick några musikstudenter dra fram instrumenten och i samlad grupp så provade vi på lite instant composing. Vi i publiken fick beskriva musiken som skulle spelas, bestämma rytm och toner medans Gellands och de andra fick spela. En rätt så spännande uppgift!

På slutet så delades vi in i blandade grupper som tillsammans med Gellands ska åka runt till skolor och utföra de tre momenten som vi fått prova på. Dock så hade vi missförstått då vi trodde att våra musikstudenter skulle få stå för spelandet och vi bildstudenter skulle få hålla i den mera bildliga delen men som det ser ut så är det Gellands som ska spela och vi, ja, jag förstod inte riktigt vad vår uppgift i det hela blev.

Vi bjöds på god mat och till sist så fick vi en guidad tur i utställningen Mexico - Poesi & Politik. Mexikanska konstnärer har kommit till Sverige och gjort det som finns att titta på just nu på museet. En del av de utställda verken var lite äckliga, det var bl a en kvinna som med obduktionsvätskor och om jag förstod det rätt även blod hade hällt ut det över papper som prydde en hel vägg. Tanken på att det skulle kunna vara döda människors blod på väggen gav mig rysningar.

bilddidaktik

Efter en vecka med bilddidaktik så kommer här ett kort svar på frågan "Vad är bilddidaktik?", svarat helt utefter eget tycke och tanke.

Bild är ett väldigt individuellt ämne och ger utrymme till mycket mångfald. Eftersom att jag kan tycka att bild är ett brett begrepp så finns det inga rätt och fel i processerna eller resultatet i bild. Ett exempel från när jag läste två år på förberedande konstskola i Halmstad, där fick jag insikt om att olika personer kommer fram till olika resultat, även om vi alla tittar på samma stilleben. Alla har olika varma och kalla färger beroende på färgspektra och på grund av olika längd blev också perspektiven varierande. Precis som folk har olika handstil så har vi också olika sätt att föra penna eller pensel över ett papper.

Vi på lärarlinjen får lära oss att olika elever kräver olika teorier och jag kan känna att detta gäller även i bildämnet. Olika elever ger olika sätt att teckna, olika handspråk, olika tycke om material och tekniker. Därför tycker jag att bildämnet måste vara varierande i form av tekniker och material. Elever i skolan har knappast den här tiden att på något sätt lyckas utveckla sitt skapande eller sin bildförståelse till fullo, men man kan i alla fall ha introducerat verktyg och hjälpa dem att öppna upp för ett bättre förstående för bildspråk.

Jag tycker det är viktigt att eleverna själva känner att de har förmågan att kunna konstruera en bild. Till detta så krävs det att eleven har kännedom om olika verktyg för bildskapande, det är med hjälp av dessa verktyg både praktiska och teoretiska som de kommer att skapa bilder. Att ha kunskap om dessa verktyg tycker jag är oerhört väsentligt.

I början så såg jag själv mina bilder ur andras ögon, fint eller fult och ingenting däremellan. Idag kan jag uppskatta mina bilder och kunna sätta dem i kontrast till andra bilder och det är detta som jag vill förmedla till mina elever. Att de ska kunna uppskatta sina bilder för det de är och kunna se dem i ett större sammanhang än bara i klassrummet. Och så vill jag att de ska förstå att deras bilder ”talar” på olika sätt och att de berättar olika saker beroende på vem som tittar. Människor ser olika saker i bilder beroende på vår uppväxt och samhälle och det är viktigt att man själv kan se så många av dessa aspekter som möjligt i sin egen bild. Genom att titta på mycket bilder så kan man förstå att bilder kommunicerar med oss genom olika medier och att vi på olika sätt tolkar det här bildspråket.

I slutändan så tycker jag att bra bild i klassrummet är när man introducerar olika verktyg för bildskapande, får prova på dessa olika verktyg i sitt skapande och att man introducerar mycket bilder för eleverna och diskuterar dem. För att lära sig så mycket som möjligt så är det viktigt att själv få prova på och att tänka kring sina bilder och bildspråket.

the end of magic

Detta kommer att bli det avslutande blogginlägget för gestaltningsarbetet som vi har haft dessa veckor under hösten. För er som undrar vad jag gjort så tycker jag ni ska läsa inlägget ”guldkanter”.

Till och börja med kan jag säga att jag önskar att jag hade bloggat lite mer om mitt projekt men eftersom att det tog så lång tid för mig att sätta fingret på vad jag gjorde och att jag kände att om jag skrev och förklarade så skulle det vara definitivt så blev det inget. I början av projekt så har jag ofta svårt att sätta ord på själva processen och vad som händer och hur idéer utvecklas. Det känns så självklart i min hjärna och den svåra biten är att få andra att förstå vad jag menar.

Handledningarna var till stor hjälp och öppnade också upp för lite nya tankar och idéer under processens gång. Även om jag inte har så mycket att ge under handledningarna så är det ändå givande att få respons på det lilla man har, det kommer alltid upp nya idéer eller infallsvinklar som man inte har tänkt på.

Jag känner att jag inte utmanade mig själv alls med det här projektet vilket i efterhand känns väldigt tråkigt nu när man faktiskt har haft tre veckor på sig. Mitt resultat känns väldigt mycket Nathalie och nu i efterhand så önskar jag att det inte hade gjort det, jag önskar att jag faktiskt hade tänkt ”outside the box” istället för att sitta och uggla över min slutsats om att magi inte finns och på så sätt fastna.

Tänkandet tog lite mycket tid så jag köpte färdiga ramar som jag sprejade med guldfärg, färgen fastnade dock inte på ramarna så bra men eftersom ramarna var det sista som gjordes och att det inte fanns någon budget till att köpa annan färg så fick jag köra på det jag hade. Jag ville att ramarna skulle vara olika då bilderna också är olika men alla är i A4 format.

Pärmen till minna papper blev en enkel svart pärm där varje A4 stoppades i en plastficka. Valet av detta var helt medvetet att göra det så tråkigt och strikt som möjligt. Jag känner lite att ens vardag är lite så, svart på vit på ett papper som man kan stoppa i en pärm och arkivera.

Fotona togs undertiden som projektet. Jag fotograferar inte jättemycket men har alltid min kamera med mig och tar bilder lite då och då. Jag hade en liten tanke om att kunna använda bilder till att gestalta mina texter så sista veckan togs det fler bilder. Bilderna som skulle vara med valde jag ut efteråt bland bilder i mitt bildarkiv från dessa 2 ½ vecka. Anledningen till att jag valde de bilderna var att jag kopplar en känsla av behag till dem, jag minns att jag var glad eller nöjd vid tillfällena när jag tog dem. Och även när jag ser bilderna så känner jag mig dragen till dem. Det var inte jätteviktigt att bilderna matchade varandra i färg och utförande, det viktiga var att de representerade ögonblick som för mig stod för något.

Det är alltid svårt att veta hur andra ser på ens projekt. Mitt projektet känns ju väldigt eget och ”mitt”, med mina minnen och mina dagar. Det kan vara svårt för andra att känna något eftersom att bilderna är så väldigt knutna till mina upplevelser. Nu i efterhand så kan jag känna att detta är det tråkigaste med mitt projekt, det är helt enkelt för mycket ”jag” och inga andra som får vara med. Jag har inte svårt att i sådana här projekt bjuda på mig själv men ibland så kan det ju vara skönt med lite annat.

Till slut så vill jag bara framföra att jag i helhet är nöjd med det jag har men att det alltid finns tid till förbättring!

 



confident dance

Nu är allt klart med projektet! Och nu sätter nerverna in.. är så sjukt nervös inför imorgon. Så, till alla mina kurskamrater på BVK-11, let's get som confident!

Confident Dance!

guldkanter

Jag började med att definiera magi och hur jag ser på det. Jag gjorde en ”mindmap” över saker jag tyckte var magi i någon form och snart fick jag två tydliga kategorier. En med Harry Potter och Disney-magin och en med magiska saker i verkligheten, som tex. tända ljus en mörk kväll, snö som gnistrar på natten, en stjärnklar natt. Jag insåg att den senare kategorin egentligen bara var vardagliga saker som vi säger är magiska, magin finns helt enkelt i våra hjärnor.

När jag hade en klar bild över vad jag ansåg vara magi så insåg jag mer och mer att magi inte finns i verkligheten. Då började jag titta mer ingående på min vardag och upptäckte att den faktiskt var helt magilös. Med detta blev jag lite förvirrad, vad skulle jag göra av min magilösa vardag? Jag insåg att jag inte skulle hitta magin och beslöt mig för att sluta leta efter den i formen av magi.

Följande veckor antecknade ner vad jag gjorde under dagarna, varje gång jag bytte uppgift så kollade jag klockan och skrev ner det. Dessa anteckningar förde jag under 2 ½ vecka på små vita anteckningslappar som jag senare förde in i datorn där varje dag fick ett eget A4. Alla papper skrevs ut och jag satte in dem i en pärm för att ge dem alla ett gemensamt sammanhang, att jag valde en svart pärm är för att påvisa hur livet kan framställas, svart på vitt i en svart pärm.

 

Sex bilder ska få representera fångade ögonblick under mina 2 ½ veckor, ögonblick som har varit lite extra trevliga. Anledningen till att de känns speciella är för att jag kopplar en känsla av behag till dem, jag minns att jag var glad eller nöjd vid tillfällena när jag tog dem. De är alla tagna under de veckorna som jag antecknat men från början så hade de inget med anteckningarna att göra. De representerar ändå tillfällen jag har lagt på minnet och det är dessa bilder som sätts i guldramar och blir mina guldkanter.

Ens vardag kan tyckas trist och tråkig, helt magilös men visst finns de där små ögonblicken som sätter guldkant på vardagen. De små sakerna som kanske för tillfället inte verkar betyda så mycket men som tillslut visade sig vara det som var det där lilla extra.

Jag ville visa på att min vardag är lite trist och magilös men att jag har små saker som sätter guldkant på vardagen, det är inga stora speciella händelser utan helt vardagliga saker i min mest vardagliga vardag.

ser ljuset

Nu börjar det likna något! Mina bilder är utskrivna och sitter nu i ramar, de måste dock ut igen för jag har lite kvar att göra på ramarna. Köpte någon konstig guldfärg som inte alls fastnar eller torkar, hoppas det vill med sig nu då det börjar bli lite ont om tid.

Men snart är jag klar, sen är det sammanfattningen som ska skrivas och skickas in, på onsdag så är det dags att börja fundera på hänging och på fredag så ska allt visas upp. Ska bli spännande att se vad alla andra kan ha hittat på av det här.

arbetet fortskrider

Det är kallt och ruggigt ute, but a girl gotta do what a girl gotta do!

grepp

Nu börjar jag få grepp om mitt projekt och idag har jag gjort klart första delen. Har inte bloggat så mycket om mitt projekt eftersom att jag själv inte kunnat sätta ord på det, men nu ser jag vart alla trådar leder.

En tanke i mitt projekt är att ens vardag kan tyckas rätt trist och tråkig, helt utan magi, men visst finns de där små ögonblicken som sätter guldkant på vardagen. De små sakerna som kanske för tillfället inte verkar betyda så mycket men som tillslut visade sig vara det som vad det där lilla extra.

Sista delen av mitt verk kommer att bestå av en serie bilder som visar mina "guldkanter" i vardagen. 

in my search of magic

I found none.

feelings of today

närvaro

Idag kände jag en märklig närvaro...

.. vid mina fötter.

stop motion

Det är roligt när man lär sig nya saker.

nobody knows

from a to b

det magiska objektet

Det finns en myt om vetenskapsmannen Alkemicus som använde sina kunskaper till att skapa ett magiskt objekt som han ville skulle ha makten att bota sjuka, göra män kloka och spå framtiden. Men objektet som Alkemicus skapade fick också en baksida, objektet kunde användas till att förslava människor, släcka stjärnor och sprida plågor. Alkemicus bestämmde sig för att objektet aldrig skulle få användas då han trodde att ingen skulle klara av att styra en sådan makt.

Stadens medicinman såg Alkemicus objekt och ville genast ha det. Med det magiska objektet skulle han kunna lyckas med alla sina formler och kanske tjäna lite extra på det. Medicinmannen bestämde sig för att ta objektet från Alkemicus men Alkemicus hade av rädsla att objektet skulle hamna i fel händer gömt det, långt nere i underjorden och gett monsterhunden Surebräck i uppdrag att för alltid vakta det.

Medicinmannen försökte att ta sig förbi med hjälp av sin magiska skallra men Surebräck låter sig inte luras av någon och slängde ner medicinmannen i avgrunden där han försvinner. Man tror att än idag så vaktar Surebräck över Alkemicus magiska objekt djupt nere i underjorden.

februari imperiet

Vi vet inte mycket om Februari Imperiet. Det lilla vi vet kommer från de få artefakter och korta historier som vi lyckats tyda. Vi känner till Imperiets struktur, begynnelsen, renässansen och monumentens tid men vi vet lite om de som levde under Februari Imperiet.

Jag fann för ett tag sedan den här boken, odaterad och utan författare. Den var svårtyd med av det jag kunde få fram så kommer den från senare tiden av Februari Imperiet.

Den är fylld av tecken och symboler som man direkt förknippar med Februari Imperiet.

Som sagt så finns det en hel del svårtydda delar och det saknas även hela kapitel. Men av det jag förstått så ger den en detaljerad bild över Februari Imperiet från begynnelsen till ungefär mitten av Snöfolkets uppror och utbrytande.

Eftersom att boken sträcker sig över en sådan lång tid så får det mig att tro att den kan vara författad av flera personer.

Februari Imperiet är fortfarande en gåta men jag tror att denna bok kommer att ge oss fler svar än vad vi vågat hoppas på och tillsammans med de andra artefakterna så kommer vi snart kunna få oss en klarare bild över denna spännande epok!

Utmaningen från Hammarkullen

11. Skriv alla de saker du vill göra. Be andra att göra dem och dansa.

Uppdraget
Uppdraget var som texten ovan, skriva alla saker jag vill göra, be andra att göra dem och dansa. Så det var precis det jag gjorde.

Genomförandet

Jag började med att göra en lista över saker jag vill göra. Både saker jag vill göra nu och saker som jag vill göra i mitt liv, allt kanske inte hinns med men jag vill göra dem ändå!

Varje sak fick en egen liten lapp. (några lappar)

Våga satsa.
Upptäck världen.
Gör dig lycklig.
Förverkliga dina drömmar.
Bestig ett berg.
Laga en god chilli con carne.
Lyssna på all världens musik.
Läs 1000 böcker.

Efter det så bar det av ut igen för att dela ut lapparna med saker att göra till folk. För varje lapp så sa jag vad som stod på när den delades ut. Det kändes lite som att dela ut hemliga uppdrag till folk.

Det framgick aldrig av mitt uppdrag om folk skulle göra sakerna eller inte, det stod att jag skulle be dem att göra det så jag kan ju bara hoppas att en del kanske får det gjort. 








Väl hemma igen så dansade jag, både för att uppgiften var klar och för att det gick bra, men också för att ja, jag skulle ju dansa. Så här dansar jag, ensam, i mitt badrum till "Canned Heat" av Jamiroquai. Awsome.

Jag valde faktiskt att dansa ensam och inte tillsammans med någon eller på stan, mest för att mitt mod svek mig och lite för att dansa är inte riktigt min grej.

Reflektioner

Detta var en spännande uppgift. När jag först fick min lapp så blev jag helt ställd och undrade hur i helvete jag skulle komma på något till det här och med bara 6 timmar till deadline. Men jag började med "tegelstensvarianten" och riktigt pressade fram ideér, både bra och dåliga. Efter att ha bollat lite så kändes det ändå helt OK, hela min världen skulle inte gå under över den här uppgiften.

Det blev en hel del klotter i blocket..

Jag tycker att detta var en bra uppgift, det var verkligen en utmaning som fick hjärnan att spinna igång som tusan! Det roliga var att man ändå kom fram med ett par idéer på så kort varsel, första veckan så tyckte vi att en halv vecka var kort tid och idag hade vi 6 timmar på oss! Man kunde med andra ord inte göra något jättestort eller ambitiöst men det gjorde ju inte hela processen mindre värd för det. Jag är nöjd med mitt uppdrag och med mitt resultat. Men mest så är jag nöjd med hela processen från tanke till utförande.


Det är ju också fritt fram för tolkningar när man får en sådan här liten textsnutt och även om det känns läskigt i början så är den en spännande process som sätter igång och det är inte resultatet som är det viktigaste!

kreativitet

Idag så skulle vi jobba med att vara kreativa och försöka pressa oss själva lite till att utveckla våra ideér. Det första som ploppar upp i huvudet är inte alltid det bästa och efter att ha spånat lite så kanske man till och med dumpar sin första ide.

Jag har alltid varit en sån som kört på den första iden som visar sig, oftast så utvecklas den med tiden men det händer inte att den bytas ut. Detta mest för att det inte dyker upp så många ideér, eller det är det jag vill tro men mest så beror det på att jag inte tycker mina ideér är något bra.

Men det är lite detta som dessa dagar har handlat om också. Att man inte ska vara rädd för att visa sin teckningar eller ideér och inte tycka att de är dåliga. Ideér är alltid bara ideér och det är först när de fått sig en rejäl omgång i hjärnan som de kan utvecklas och bli bättre.

Jag hoppas att dessa fortsatta dagar kommer att få mig på lite bättre tankar om mina ideér och det jag skapar. Varför vara självkritisk när det finns så många andra som är kritiska till det man gör. Kritik kommer det alltid att finnas gott om så nog borde man vara lite snällare mot sig själv!

För att göra det hela lite bättre så delade jag idag ut trygghet och mod till människor som såg lite deppiga ut idag på Coop.

forever young

Det var skönt att få starta veckan med att teckna lite. Även om teckna inte är min grej så var det ändå roliga uppgifter. Min favorit är att teckna med "fel" hand och att inte titta på pappret. Man får liksom låta ögonen röra sig över motivet och låta handen följa efter. Dessa övningar gjorde vi på folkhögskolan jag gick på och det var dessa teckningar som jag alltid var mest stolt över.







Efter allt vårt tecknande så gick vi ut för att sjunga Forever Young för höghusen i Hammarkullen. Detta (enligt Anna) var för att träna på bl. a. performance, jag vet inte om det var det bästa vi kunde ha gjort men jag tyckte att det var roligt. Efter två år i kör så uppskattar man en liten sång stund med andra och jag tror faktiskt att höghusen också uppskattade vår lilla sång.

barns bildskapande

"Huvudfoting"

Fredagen avslutades med ett litet samtal om texten Barns Bildskapande. Själv så tycker jag att teorierna är rätt så spännande, jag har aldrig riktigt funderat kring barns teckningar och hur man kan tolka dem. Men det känns som om teorierna är lite vad man gör dem till, barn är alltid barn och jag tror inte att en teori passar på dem alla. Man får helt enkelt plocka de bitarna man vill ha och göra det bästa av det.

Något som tog upp i texten var att barn kan vara medvetna om människans kroppsdelar men bara tar med det som är aktivt just när de tecknar. De tecknar alltså saker så som de ser dem i det ögonblick som det tecknas.

Vidare så tog texten upp om hur de olika stadierna eller barns utveckling förändrar deras sätt att se på det de tecknar vilket gör att de förändrar sitt sätt att teckna. De verkar sträva efter att efterlikna och ju äldre de blir så tecknar de det de vet om saker, snarare än det de faktiskt ser, allt för att efterlikna en verklighet.

När vi diskuterat texten ett tag så frågade jag gruppen om de trodde att de vuxna som inte anser att bildämnet i skolan är så viktigt kan vara sånna som fastnat i något av de tidiga teckningsutvecklingsstadier (Lowenfeldt). Själv så tror jag att det är så, de som inte kommit förbi de första stadierna och inte har fått utforska mycket bilder som barn kan inte heller förstå bilder fullt ut som vuxna. Rätt mig gärna men jag tror att det ligger något i detta.

Texten vi läste var: Barns Bildskapande - teoretiska perspektiv och didaktiska konsekvenser, Ulla Löfstedt (2004)

komplext kaos

Idag besökte vi Göteborgs Konsthall och Röda Sten Konsthall för att se två delar av konstbiennalen Pandemonium - Art in a time of Creativity Fever. Jag blir alltid lika förundrad över hur konstnärer löser samma tema på olika vis, och just denna utställning var inget undantag. Det fanns allt från installationer till videofilmer och foton.

Min favorit var Örn Alexander Amundasson som skapat en 14 minuter lång konsert utifrån en finansiell kollaps.

Biennalens tema är dock något att fortsätta fundera över, de olika verken gick att tolka in på olika sätt trotts dess komplexitet men jag känner att det var svårt att få grepp om själva temat. Det var så brett men det var också de olika konstnärernas verk!

Det väcktes en del funderingar kring temat och en eftersom att att temat var så svårt att placera så var det också svårt att filosofera kring frågorna. Mycket frågor men inga svar. Kanske kan vi klura ut lite visa ord under morgondagens fredagsmys. Fram tills dess så ska jag fundera över om det finns hopp, eller inte? 

kaos

mer samtal i Hammarkullen

Salvador Dalí

Uppgiften till idag var att välja ut en bild eller text och sedan ställa en inledande fråga. Jag tror fortfarande inte att jag fått riktigt grepp om det här med hur de sokratiska samtalen ska gå till men hela iden är väldigt bra. Självklart så kan man också plocka de delar man vill ha av hela Sokratiska samtal-metoden och använda dem.

Min inledande fråga var: Varför tror du att mannen i bilden försöker att stoppa dem? Jag fick tipset om att korta ner det, t.ex. Vad gör mannen?. Den inledande frågan ska inte vara ledande och vem säger att mannen försöker att stoppa dem? Jag tror lite att ju kortare och mindre utförlig den inledande frågan är ju bättre. Men frågan måste vara formad så att man tas in i själva texten eller bilden och kan utgå därifrån.

Fler bra inledande frågor dök upp under redovisningen:
Tror du att personerna i bilden har något gemensamt?
Vem skulle du inte vilja vara i bilden/texten?
Om du fanns i bilden hur skulle du känna dig då?

Det är mycket att klura på i de sokratiska samtalen men det är också det som är tanken med det hela, att uppnå ett slags filosofiskt tänkande och klura lite. Men jag kommer ett tag till att känna mig lite snurrig innan jag får ett grepp om det här.

annorlunda fontän

sokratiska samtal i Hammarkullen

Det Sokratiska samtalet. Att vara verbal är inte min starka sida. Att uttrycka mig med språk eller text är något av det svåraste jag vet. En bild säger mer än tusen ord säger man ju. Så det är bilderna som får tala för mig.

Men idag fanns inga bilder, bara text och ord. Och en massa tankar. Alla hade tankar, alla tyckte något, alla visste något. Så, hade jag missat något eller? Varför var det så tomt? Var fanns alla mina tankar.. Antagligen hemma i sängen, i tryggt förvar där ingen kan tycka tillbaka, dömma eller undra över dem.

Imorgon så ska jag nog ta tankarna med mig. För säkerhets skull. Och en bild, som kan tala för mig ifall jag tappar mina tankar på vägen, klumpig som jag är.

skapande i Hammarkullen

Roligt och kreativt skapande i Hammarkullen. Det är en skön känsla, att skapa tillsammans med andra.