barns bildskapande

"Huvudfoting"

Fredagen avslutades med ett litet samtal om texten Barns Bildskapande. Själv så tycker jag att teorierna är rätt så spännande, jag har aldrig riktigt funderat kring barns teckningar och hur man kan tolka dem. Men det känns som om teorierna är lite vad man gör dem till, barn är alltid barn och jag tror inte att en teori passar på dem alla. Man får helt enkelt plocka de bitarna man vill ha och göra det bästa av det.

Något som tog upp i texten var att barn kan vara medvetna om människans kroppsdelar men bara tar med det som är aktivt just när de tecknar. De tecknar alltså saker så som de ser dem i det ögonblick som det tecknas.

Vidare så tog texten upp om hur de olika stadierna eller barns utveckling förändrar deras sätt att se på det de tecknar vilket gör att de förändrar sitt sätt att teckna. De verkar sträva efter att efterlikna och ju äldre de blir så tecknar de det de vet om saker, snarare än det de faktiskt ser, allt för att efterlikna en verklighet.

När vi diskuterat texten ett tag så frågade jag gruppen om de trodde att de vuxna som inte anser att bildämnet i skolan är så viktigt kan vara sånna som fastnat i något av de tidiga teckningsutvecklingsstadier (Lowenfeldt). Själv så tror jag att det är så, de som inte kommit förbi de första stadierna och inte har fått utforska mycket bilder som barn kan inte heller förstå bilder fullt ut som vuxna. Rätt mig gärna men jag tror att det ligger något i detta.

Texten vi läste var: Barns Bildskapande - teoretiska perspektiv och didaktiska konsekvenser, Ulla Löfstedt (2004)