Min favorit var Örn Alexander Amundasson som skapat en 14 minuter lång konsert utifrån en finansiell kollaps.
Biennalens tema är dock något att fortsätta fundera över, de olika verken gick att tolka in på olika sätt trotts dess komplexitet men jag känner att det var svårt att få grepp om själva temat. Det var så brett men det var också de olika konstnärernas verk!
Det väcktes en del funderingar kring temat och en eftersom att att temat var så svårt att placera så var det också svårt att filosofera kring frågorna. Mycket frågor men inga svar. Kanske kan vi klura ut lite visa ord under morgondagens fredagsmys. Fram tills dess så ska jag fundera över om det finns hopp, eller inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar