Jag lämnade handledningen förra veckan något målinriktad men detta försvann ju mer tiden gick. Jag fastnade i Annas tankar om att använda mig själv som medium. Ren och skär ångest blev resultatet. Alla plockar vi något från oss själva när vi skapar och jag har ingenting emot att visa min insida, titta på allt fint och allt hemskt som har hänt mig, jag kan skära upp allt om och om igen, titta på hur jag trampar på det och lyfter upp det utan att bry mig om vad du tycker. Insidan jag jag lämna ut men samtidigt stänga in, välja att inte visa, välja vad jag vill visa. Men utsidan.
UTSIDAN.
UTSIDAN.
UTSIDAN.
UTSIDAN.
U
T
S
I
D
A
N
Nej där gick gränsen. Tusen tankar men inga idéer.
Tillbaka till Inmaculada Salina. Hennes verk beskriver en närvaro/frånvaro av kvinnan. Bilderna skildrar personer och texterna ger en kommentar om familjerelationen eller det känslomässiga förhållandet som ligger "bakom" bilderna. Att framställa sig själv eller en bild av sig själv men inte sig själv.
Jag tittade på självporträtt.
![]() |
| Frida Kahlo |
![]() |
| Paula Modersohn-Becker |
![]() |
| Helene Schjerfbeck |
Hur skulle jag kunna framställa mig själv?
Inmaculada Salinas igen. Roller, vilka roller trycks man in i, vilka roller spelar man, vilka roller skapar man? Att försöka bryta sig ut ur sin roll men hela tiden falla tillbaka på den. Rollen man vill bryta blir tryggheten man går tillbaka till när man är vilse. Rollen som skapats åt mig, runt mig, av mig. Hur bryter man rollen?
Hur skulle jag kunna framställa mig själv?
Hur skulle jag kunna framställa mig själv på ett annat sätt?
Hur skulle jag kunna framställa MIG SJÄLV?
Ställ dig själv i mitten.
Ta plats.
Använd dig själv som medium.
Mina tankar försvann på något vis och blev ett virr av andra saker men den här videon blev gjort. Ett steg i att prova något, ett utforskande.
(texterna är inte mina)




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar