Till uppgift fick vi en lista med
konstnärer från årets Biennal, vi ska kolla upp dem och välja
någon som vi tycker är intressant. Den konstnären som vi väljer
ska vi sedan välja ett verk av och göra en appropriering.
Jag fastnade för några konstnärer,
Bouchra Khalili, Inmacula Salinas och Kader Attia. Efter att ha
surfat rundor en stund hittade jag Prensadas (2009) av
Inmacula Salinas. Prensadas (svenska: tryckt, pressad) är en
en serie bilder som består av hundratals urklipp från tidningar.
Bilderna är en form av statistisk undersökning om närvaro /
frånvaro av kvinnor i media.
Jag gillade iden av att välja ett
ämne, plocka bilder om detta ämnet ur tidningar och rama in dem och
visa upp dem för att på något sätt belysa dessa bilder så att vi
får chans att titta på dem med andra glasögon. Bildernas närvaro
/ frånvaro av kvinnor kan tolkas i på olika sätt. Alla bilder
innehåller en kvinna, men det blir betraktarens blick som talar om
vad för slags kvinna vi tittar på. Hur mycket kvinna är hon? Vad
för kvinna är hon? Vem är hon kvinna för? Blicken blir viktig och
förståelsen för hur blicken spelar roll över hur vi uppfattar
dessa kvinnor.
 |
| http://www.caac.es/programa/inmsal11/frame.htm Inmacula Salinas. Prensadas |
Jag ser Inmacula Salinas sätt att
framställa sitt verk på som ett sätt att lyfta en viktig fråga.
Att samla många bilder på samma ställe för att visa på hur
mycket bilder av ett visst ämne som finns och att vi kanske faktiskt
i virret av bilder missar att titta efter det viktiga. En bild i
mängden av många, säger en sak, men vad säger 100 bilder med
samma tema?
Då plötsligt kom det en tanke efter
flera diskussioner i förra veckan om bilder på den drunknade pojken
Aylan som cirkulerat nyheterna och nätet. Måste vi se denna bilden?
Kommer vi att bli berörda eller har vi sett allt för många bilder?
Dagligen rapporteras det om krig och död i media, är vi mättade?
Många ser likheter mellan bilden på Aylan och den på en
napalmskadad flicka som en gång vände opinionen om Vietnamkriget.
Kan Aylan bli denna vändpunkt?
Någonstans inom mig så har jag nästan
svårt att tro det. Fruktansvärda bilder läggs ut på nätet varje
dag från krig runt om i världen. Jag blev nästan arg på tanken,
att dessa två bilder berör så mycket, att dessa två bilder talar
så mycket till oss att vi stoppar krig. Varför stoppar vi inte krig
varje dag? Varje år?
Tangenterna går varma på mitt
tangentbord, när har vi inte hört om katastrofer, svält, krig,
mord, våldtäkt i medierna, det tar aldrig slut, men bilder kan
chocka oss till att vilja stoppa det.
Jag skrev en lista: 72, 73, 74, 75, 76,
77, 78, 79, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86, 87, 88, 89, 90, 91, 92, 93,
94, 95, 96, 97, 98, 99, 00, 01, 02, 03, 04, 05, 06, 07, 08, 09, 10,
11, 12, 13, 14, 15. 44 år sedan Vietnamkriget närmade sig sitt
slut. Jag googlade, varje år fick representera en bild av människor
som fallit offer för krig, svält eller flykt. 1972 fick
representera napalm flickan från Vietnamkriget. 10 bilder senare har
illamåendet krupit ifatt mig. Svältande barn, våldtagna kvinnor,
barnsoldater, massgravar, stympningar. Det tar stop vid en bild på
en soldat, har har ett vapen i ena handen och andra handen håller
han ut från sig, lutar sig ifrån det, som när man tar ut en påse
med bajsblöjor som man inte vill känna doften av, men det han
håller i sin hand är en människofot och från foten hänger det
rester av det som en gång var en person, något som liknar en
överkropp men som nu bara är ett stycke med ben och köttslamsor.
När tar det slut? Bilden på napalm
flickan var nog för att stoppa ETT krig. Men i resten av världen
och i 44 år har ett krig fortsatt någonstans.
En debattartikel i Metro menar att vi
blir avtrubbade av att se alla dessa bilder på flyktingar från krig
och döda barn som spolas iland på ständer. Avtrubbandet leder till
att vi slutar bry oss då problemet ändå inte tycks lösas trotts
att vi engagerat oss med att hjälpa. Vi måste bry oss varje dag,
javisst, men är lösningen att vi inte ska titta på dessa bilder
med risken att vi blir avtrubbade? Jag utmanar er att googla på
bilder ”children dead in war”. Blir du avtrubbad, då kanske du
ska söka någon form av hjälp.
Jag slutade samla ihop bilder till
årtalen jag skrivit ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar