Jag vill inte börja om från noll. Jag tänker mig att jag skulle behöva ta ett kliv bakåt för att få en överblick och kunna gå framåt igen. I förra inlägget kändes det som om att jag kom fram till att jag ville stänga en dörr, det i sig ledde till att en massa dörrar stängdes och nu i efterhand så känns det inte alls bra. Berättelsen bakom som jag inte vill gräva i. Vad blir en bild utan en berättelse?
Alla tankar har försvunnit i stressen och jag kan inte riktigt få ordning på det som finns i mig. Någonting tar emot men samtidigt drar det framåt.
Hur konstruerar jag mig själv? Ta på och ta av ett ansikte. Ta på och av kläder. Men fortfarande samma person. Osäkerhet i mig själv. Vill passa in. Följa regler, normer. Obekväm. Har svårt att hitta en plats.
Allt känns oorganiserat. Imorgon ska jag organisera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar