LBD500: what we do in the bathroom

Jag trodde aldrig att jag en dag skulle hitta en bok på ett bibliotek och tänka: "Vygotskij i praktiken, wow det lät bra den måste jag läsa!" Att jag sedan lånar den och FAKTISKT läser den, jag för 5 år sedan hade antagligen skrattat åt mig själv.

what we do in the batroom

Under mitt arbete med appropriering i LBD360 kom jag att fundera mycket på roller och skapandet av roller. Ämnet är inte helt nytt för mig då jag skrivit lite om det innan, men i LBD360 kom det att bli en hel del tänk inom mig som inte skett innan.

För det första så var begreppet "appropriering" helt nytt för mig men jag kom att inse att appropriering är det jag gör hela tiden i mina projekt och begreppet blev ett sätt för mig att sätta ord på arbetssättet.

"What we do in the bathroom" som blev det jag ställde ut på A-venue började i Inmaculada Salinas verk "Microrrelatos en rojo". Jag fastnade i konstnärens tankar om familjerelationer och känslomässiga förhållanden och det var där mitt arbete började. Jag utforskade familjen och familjelyckan, vad vi väljer att visa och vad vi väljer att dölja. Eftersom att jag arbetat med detta tema innan kom jag att fokusera på mig själv i familjen, skapandet av bilden av mig själv. Diskussionen ledde mig vidare till att titta på identitet och skapandet av roller. Slutligen kom det att bli ett arbete om de handlingar vi utför för att skapa oss själva.

Nathalie Troedsson - What we do in the bathroom

För mig blev diskussionen viktig då jag länge funderat på min uppväxt och hur jag formats till att passa in i de ramar som familjen satt upp och inte minns de ramar som är normer i samhället. Att flytta hemifrån var som en frigörelse, ett steg ut ur de ramar som jag inte kände mig bekväm i. Men ganska snabbt insåg jag att det var dessa ramar som jag föll tillbaka på i vardagslivet och i min vilsenhet valde jag att acceptera det, inte minst för att det var bekvämt.

Jag fick en fråga under mitt artist talk om vad för roll det handlade om för mig, vilken roll jag tittade på och ifrågasatte. För mig är den rollen kvinna. I ett tidigare inlägg så skriver jag om performativitet och hur man genom att födas med ett kön fostras in i det könet genom upprepandet av handlingar. Jag fick frågan om jag genom att inte utföra dessa handlingar skulle känna mig som mindre kvinna. Mitt svar är nej, men samtidigt känner jag en viss problematik. Jag tvivlar inte på att jag är könet kvinnan utan det är rollen som läggs på mig genom att jag har detta könet som jag har svårt att förstå.

Detta är ju inte alls en ny diskussion, den har diskuterats i århundraden och är idag fortfarande så aktuell. Det det handlar om är att jag ville utgå från mig själv och väcka den här diskussionen i mig, jag ville sätta mig själv i fokus i mig själv hur konstigt det nu än kan låta. Medvetenhet är det som gör att vi ändrar vårt sätt att handla, medvetenhet ökar vår förståelse och gör så att vi ifrågasätter och ställer frågor. I slutändan var det det jag ville göra med mig själv, få mig själv att ifrågasätta rollen jag fostrats in i och som jag accepterat och böjt mig efter.

Jag fick fråga mig själv om jag ifrågasatt min roll. Arbetet har fått mig att förstå på ett djupare plan att jag hjälper till att skapa min roll och att jag vill bryta mönster som jag inte är bekväm med. Tanken "jag vill men.." blev istället "jag vill för att" och det vet jag är starten på något som kommer ta mig mycket längre.