LBD500: inte konstigt att Mona Lisas leende är så mystiskt när vi inte har en jävla aning om vem hon är

Jag knåpade fram vad det var jag ville göra till mitt arbete: Syftet är att jag vill ta reda på om och hur arbetssättet appropriering kan fungera och användas som pedagogiskt verktyg. Frågan är dock hur jag har tänkt att göra det i gestaltningen. Ett tips jag fick var att fortsätta att arbeta med mitt projekt från LBD360 och utveckla det. I torsdags så kändes det som en bra ide och en bra ingång till att fortsätta undersöka appropriering. Men helt ärligt så står det i princip still i tankeverkstaden. 

MEN, en tanke som kom upp när jag funderade på roller och identitet är det här med självporträtt. En av de mest använda uppgifterna i bildämnet. Gör ett självporträtt. Själv har jag stött på sådana uppgifter som varit otroligt tråkigt utformade där målet har varit att framställa en bild av sig själv med penna, tusch eller akrylfärg. Pluspoäng om bilden är lik dig. 

Om man läst tidigare inlägg från min approprieringsprocess så vet man att jag känner en viss ångest över min utsida. Det är på något sätt en bestämd faktor som inte går att göra någonting åt, i viss mån kan jag kontrollera den men den är alltid likadan i spegeln. Sedan så finns ju hela diskussionen om att man kan spegla vem man är eller vill vara med kläder, smink, accessoarer. Jag tror att hur man än gör så kan utsidan aldrig spegla vem man är på insidan, inte till 100%. 

Identitet, roller, performativitet, insida, utsida, självporträtt. Där hamnade jag, i självporträttet. 

Självporträtt (franska portrait, latin pro_traho, ”dra fram i ljuset”, ”uppdaga”), är en persons tecknade, målade, skulpterade eller fotograferade (konstnärliga) avbildning av sig själv.

Självporträtt avbildar, som andra porträtt, ofta bara ansiktet, men kan även vara i helfigur. Ibland är konstnären placerad i en miljö, exempelvis på sin arbetsplats eller i sitt hem, ofta förekommer pensel och staffli eller attribut och symboler. Ibland förekommer en eller flera andra personer i ett självporträtt, exempelvis familjemedlemmar, vänner eller en modell. Men typiskt för ett självporträtt är att konstverkets framträdande huvudmotiv är just upphovsmannen själv. https://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4lvportr%C3%A4tt

När jag tänker på självporträtt så kommer jag givetvis in på selfies som är en form av självporträtt men som tydligen saknar det "konstnärliga" inslaget i att avbilda sig själv. Även om jag tycker att skillnaden är lite luddig så funderar jag på om man på något sätt kan använda självporträtt och appropriering.

Jag fick inspiration av den här filmen: http://www.shutterbug.com/content/lab-pushes-boundaries-photography-decoy#hCqtdKmqwdX7LoqW.97
Att man genom att veta något om någon framställer den personen på ett visst sätt, och så funkar väl våra självporträtt också? Man borde på ett djupare plan kunna göra ett självporträtt som talar om något om sig själv och som inte bara är en bild av vårt ansikte rakt av, så som uppgiften i skolan oftast är utformad. Att istället för att utforska mediet så utforskar man sig själv i framställandet av sitt självporträtt. Utforskandet av mediet blir som ett plus.

Just nu så maler jag bara på, någonstans så tror jag att jag har en tanke. Det blir mycket tänka och mycket skriva. "Kom igång och gör" ekar i mitt huvud men just nu så jag avslutar detta inlägg med att dela min senaste selfie.